Ursäkter och disciplin

Det finns två saker som ständigt slåss med varandra, men som på många vis håller varandra i handen och där den ena driver den andra. Det är ursäkter och disciplin.

medfit-pose1.jpg

Från lagspelare till soloartist

I takt med att mitt träningsintresse ökade, efter det att jag slutade spela volleyboll, insåg jag med en käftsmäll hur viktigt det var med disciplin. Jag hade inte längre ett lag att förhålla mig till, fasta tider att passa, andra att samspela med. Nu var jag själv på gymmet, i simhallen, hemma på yogamattan. Och om träningen skulle bli av var jag tvungen att planera in den, kliva över jobbiga trösklar och ignorera alla ursäkter. Det var en rejäl omställning att ha så fria tyglar, och ingen coach som skäller på en när man är sen eller missar en träning (vilket var mitt driv liksom…). Hur skäller man ut sig själv liksom?

no-excuses-garmin.jpg
deadlift-amna1.jpg

Ursäkter

Är det något jag hatar här i världen (och det är få saker) så är det ursäkter. Jag låter förmodligen barsk, men det är (sant) som man säger: det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Men det tog sin lilla tid för mig att komma dit, ojojoj.

De som känner mig idag vet att jag är en doer, och det är jag väldigt stolt över att vara. Men en gång i tiden var jag ursäkternas okrönta drottning. Värma upp? Uh nej, den övningen var ju jobbig och jag har ju trots allt ont där, här och oj vad klockan blev…

Min mantra var följande klassiker som jag tror alla känner igen:
"Jag kan inte".
"Jag hinner inte".
"Jag vet inte hur man gör".
"Jag vågar inte".

En dag vände det, så när som över natten, och jag insåg: FA-AN vad jag är lat, svag och feg. Hur ofta har man inte sänkt sina egna drömmar och idéer med den sortens lögner? Jag insåg väldigt snabbt att det handlar om viljestyrka. Och där och då insåg jag att min mantra behövde bli

“Det kan du visst“.
”Du hinner visst”.
”Fråga någon, testa, träna på det”.
”Egentligen är du inte rädd för någonting”.

headstand-amna1.jpg
keyhole-forearm-amna.jpg

Disciplin

För många är ordet “disciplin” synonymt med idrott. Enligt Wikipedia (jag vet, ej källa att lita på osv med SAOB var helt obegriplig) handlar disciplin bland annat om att “uppfylla sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt.

Jag tolkar det såhär: Det handlar om att äga sitt beteende och om vilken inställning man har till saker/aktiviteter/känslor. Att styra sina känslor och inte låta dem ta över. Det är en fantastisk känsla att ha den sortens kontroll, och i likhet med allt annat så gäller det att öva öva öva. Första tre löppassen kommer vara så jobbiga/tråkiga/utmattande, ush! Men ju fler de blir desto bättre känns det. Tröskeln till ett träningspass är inte så stor som du tror och krymper med tiden, det har du mitt ord på.

Ni vet some Nike-sloganen går? JUST DO IT. Ingen har någonsin ångrat ett träningspass. Och kom ihåg, inget pass är för kort; 15 minuters träning är 15 minuter mer än om du inte hade tränat alls.


P.S. Jag skäller faktiskt ut mig själv nuförtiden, btw. Funkar bättre än väntat, try it! ;)