multisport

Träningen just nu

C1F733BB-FD08-4D4C-9A96-A0A069C5B246.jpeg

Jag är verkligen i en riktigt spännande fas i träningen just nu. Jag har tagit mig an löpning, och löpträningen må vara sig lik från dag till dag men känslan och prestationen är en annan. Den är bättre för varje gång, trots att jag sitter på någon slags nybörjarschema, springer långsammast i hela landet, aldrig sprungit längre än 32 minuter i ett streck. Men samtidigt blir jag tåligare, mjukare i stegen och hungrig efter mer fart och längd.

Löpning är så tråkigt

Just nu håller jag på med att träna på min uthållighet. Jag tycker att löpning är så så tråkigt. Det är sant! Men så fort jag får lite siffror att följa, förbättra och jämföra med blir det genast spännande. I torsdags var det tänkt att jag skulle springa 5 kilometer på löpbandet på 7.45min/km. Passet efter skulle vara på 7km och det var jag väldigt pepp på. Det skulle ju bli en ny milstolpe för mig trots allt, på väldigt många aspekter. Så jag bytte och skulle minsann sätta den där sjuan på bästa möjliga sätt.

Min första sjua

8.15min/km säger Runkeeper att jag ska börja med, för att sakta öka till 7.45. Men liksom, det är ju dödslångsamt. Efter drygt 3km på 7.45 ökade jag takten rejält och insåg plötsligt att 5km vilken sekund som helst skulle passera. Och där var det, femman var förbi och jag började känna en rejäl kick. Jag höjde takten, höjde musiken och med gåshud på min svettiga hud sprang jag in min första sjua utan ett enda stopp, med en snittakt på 7.38min/km (DÖDSLÅNGSAMT). Men jag gjorde det fan, och jag hade förmodligen kunnat fortsatt några kilometer till. Halvmaran, here i come :D

Tough Viking 2019

Förutom att jag löptränar för en rad olika lopp jag hade tänkt ta mig an i år, tränar jag också inför Tough Viking. Det är såklart en hel annan slags träning där styrka och mod har den största fokusen. Det handlar, för mig, främst om greppstyrka oooooch jag har ingen haha. Det kanske man inte kan tänka sig efter 16 år som volleybollspelare – mina handleder och händer och armar var ju mitt leverbröd då. Men lägg till lite överrörlighet och handsvett i ekvationen så har du mig. Hela dagarna går jag runt och tänker HUR GÖR MAN, samtidigt som jag är väldigt feg och inte riktigt vågar testa mig fram på gymmet. Jag är helt plötsligt skygg och rädd att göra narr av mig själv. Jag, tjejen med ett kilo skinn på näsan.

Vad har mod med saken att göra?

Och det är där mod har en stor roll i hinderbanor av detta slag. Speciellt när de är ens första (hjälp). Det gäller att våga; våga testa, våga misslyckas, våga försöka igen. Nej, jag kan har ingen och kan inget om greppstyrka och det sticker jag verkligen inte under stolen med. Det är första gången på väldigt länge jag upplever att jag tar mig an något som utmanar mig på ett fysiskt och mentalt sätt som detta gör.

En annan sak som skrämmer mig är isbadet. Ett av hindren är att man ska doppa hoppa in i ett isbad, doppa huvet för att komma under ett hinder och upp snabbt igen. Jag mår väldigt illa av bara tanken – jag hatar kyla av alla slag. Men fan jag älskar ju utmaningar, så det här borde jag ju klara. Eller hur?

DCD939EF-E635-4F5F-8D02-D4CE1113A275.jpeg