Högt och lågt

IMG_8301.JPG

Nya året är alldeles runt hörnet. Kan ni ens förstå att det har gått hela 12 månader redan? Att hela 2018 plötsligt har tagit slut? Jag har väldigt svårt att greppa det. Häromdagen fick jag frågan “Hur har ditt år varit?” Och i ärlighetens namn så vet jag fan inte, jag har inte velat reflektera kring det. Det har varit en salig blandning av allt det goda och onda. Lycka och sorg. Motgångar och framgångar. Tur och otur. Kärlek och krossade hjärtan. Hur tusan summerar man det ens?

Något jag vågar påstå att jag, trots allt, lyckats rätt bra med är att ta hand om mig själv. Sätta mig själv i första rummet. Hur svårt som helst, när man vid minsta lilla ansträngning till det känner sig sjukt egoistisk. Jag har nu lärt mig att det inte handlar om egoism, utan välmående och någon slags självbevarelsedrift. För hur ska jag kunna hjälpa andra och finnas där för andra om jag själv håller på att gå sönder?

Men vad hoppas jag få ut av nästkommande år? Jag vet inte det heller. Jag hoppas min välmående-resa fortsätter. Och att jag fortsätter mogna och växa som människa. Att jag blir sams med min dödsångest och min rädsla att bli gammal. Men mest av allt hoppas jag att jag kommer hitta min plats på denna planet - eller flera. Jag vill resa, träffa människor, uppleva, uppfylla drömmar och bilda nya. Resten tar jag som det kommer.