Vardagen

Sommarlistan 2016

vårblommorna.jpg

Sommarlistan 2016 är för en sommar som egentligen aldrig blev av men som jag ändå tror kommer att bli en bra en. Vad ska du göra i sommar? Jag ska faktiskt jobba hela sommaren. Och det har jag verkligen inget emot efter en lång, oplanerad ledighet.

Ska du åka någonstans? Jag har redan hunnit åka utomlands för ett par veckor sedan, till Barcelona. Om jag kommer att resa något mer i sommar tror jag inte, men kanske i höst.

Hur länge ska du vara ledig? Inget alls, haha. Jag har redan hunnit vara ledig två månader efter att jag avslutat mitt jobb som redaktör och klev nyss in i ett helt nytt jobb som Content Manager på Tele2. Hemskt pepp och inte alls sugen på ledighet som det är nu.

Vad vill du verkligen hinna med? Just nu har jag bara tankar på träning och välmående. Efter att ha varit i ett jobbigt deppstadie och därefter dundersjuk längtar jag efter lite rörelse. Det kommer med andra ord bli en hel del yoga och styrketräning. I övrigt hoppas jag på att hinna bada, åka till Gröna Lund och hänga i parker på kvällarna.

Vad tror du egentligen att du kommer att göra? Förhoppningsvis just allt detdär men lär väl sluta med många hemmakvällar. Känner jag mig själv bra kommer jag förmodligen inte att vara värst disciplinerad, men försöka går ju.

Vad ser du mest fram emot? Sysslolösa söndagsmorgnar, mina favorittimmar på veckan.

Vem kommer du vara mest med? Jonatan <3 Sen har jag en sån fin kompisskara som jag alltid längtar efter.

Vad kommer du lägga mest pengar på? Att äta mat ute, en av mina största sommarlaster (speciellt jobbigt nu när man inte jobbat en sekund fram till mitten på juni).

Vad kommer du äta? Sushi och grillat på engångsgrill, mums!

Vad kommer du dricka? On-the-go-kaffe i mängder.

Vad vill du säga till ditt sommar-jag? Fan, lev lite. Fånga dagarna men eftersom du jobbar se då till att komma i säng tidigt ändå!

Vad kommer göra den här sommaren extra bra? Att jag får vara på mitt drömjobb och lära känna så mycket nytt folk därigenom. Vad kommer du ha på dig? Hoppas på att kunna gå omkring i massa klänningar och kjolar, men det hänger mycket på vädret. Skärpning, sommaren!

Hur kommer du minnas din sommar sen i september? Sömnlös, förväntansfull, häftig, glädjefylld.

Från höst till nu, som dag och natt

I höstas hamnade jag i någon slags depression som jag totalt ignorerade. Jag fortsatte jobba på, plugga på, kämpa på – jag vägrade misslyckas igen. Likaså vägrade jag lyssna på min kropps signaler, panikattackerna som kom tätare inpå varandra och någonstans på vägen fick jag inflammation i lymfkörtlar, nacke och rygg. Jonatan ruskade om mig någonstans på vägen och fick mig att inse att jag behövde "ta tag i problemet NU, inte sen". Så jag började hälsa på hos Vårdcentralen en gång i veckan och prataprataprata men det gick alldeles för sakta för att mitt sinne skulle orka med. Plötsligt satt jag där och bad om att få mediciner, för allt jag ville ha var lite sinnesro och sömn. Out of the blue landade ett häftigt jobb i mitt knä och jag tackade snabbt ja. Jag började känna mig något lugnare, mer sansad inför framtiden och kände för en stund att I was going places. Det höll dessvärre inte länge. Tre-fyra månader in fick jag sluta, det var inte självvalt men erkännas ska att jag ville söka mig vidare och blev ändå ganska lättad för jag insåg vad jag egentligen ville göra "när jag blir stor". Men med lättnaden kom också paniken över arbetslösheten och vad den skulle innebära. Jag har väl aldrig varit arbetslös? Vadfan, är jag tillbaka på ruta ett helt plötsligt?

Jag sökte runt 40-50 jobb och gick på förvånansvärt många intervjuer. Men ju fler dagar som gick desto mindre hopp hade jag, för så fort jag närmade mig mål lyckades jag stuka foten och ramla omkull. Så där låg jag i sängen, med ont i mage, bröstkorg och sinne och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Så jag släppte det, backade undan från datorn och låtsades vara på någon obetald semester istället.

"Fortsätt söka och leta, ge inte upp så lätt Amna", brukade han säga och rufsade till mitt hår. "Ge det lite tid ba". Han brukade hämta vatten till mig på morgnarna innan han gick till jobbet, smsade om dagarna för att se till att jag ätit frukost och gick på promenader med mig om kvällarna. Min bästa vän. Den där personen som lägger så mycket medkänsla, oro, tid och kärlek på en utan att kräva något i gengäld. Tack tack tack tack som fan för allt allt allt allt allt du gjort och fortsätter göra.

Och han hade rätt. Jag är inte botad, mina spöken är kvar och lär hålla mig sällskap ett bra tag framöver. Jag är inte heller helt trygg i mig själv och framtiden men jag är inte lika panikslagen över de delarna. Och allt jobbsök och allt Jonatans peppande har gett resultat för här sitter jag med mitt alldeles egna lilla drömjobb och är mer pepp än någonsin. LET'S DO THIS!

En dag i Helsingfors, Finland

För ett par veckor sedan, aprilmånad för att vara exakt, tog Amina med mig på en båttur över till Helsingfors, Finland. Vi hade absolut inte något tur med vädret, och inte heller hade vi tillräckligt med kläder med oss. Vi var rätt osäkra på hur vi skulle ta oss runt, vad man "måste" se, göra, äta, köpa... så vi gjorde det enkelt för oss och gick på en loppisrunda.

Loppisrunda är nog det bästa sättet att upptäcka en stad på. I och med att Googel Maps, Kartor och Here (lika GPS-appar dvs) fungerar även utan anslutning vad det busenkelt att ta sig runt och hitta till alla olika ställen. På så vis fick vi se många olika delar av stan, upptäckte en del knasiga butiker, häftiga kyrkor och fyndade ett och ett annan plagg while doing so.

Finland-Helsinki_0121

Åt gjorde vi på en cool liten pizzeria, Putte's Bar & Pizza. Sjukligt god pizza, kaffe med påtår och hur mycket sallad man än önskar kasta i sig. Framåt slutet av vår lilla visit satte vi oss på ett fik som också var en kafferosteri, men vi beställde tråkigt nog kola och bulle innan vi insåg att vi förmodligen gick miste om en riktigt god kopp kaffe.

Trötta som vi var släpade vi fötterna den sista timmen runt hamnen och till slut klev vi på båten för en välförtjänt vila. Resten av kvällen tillbringade vi i våra sängar i väntan på att glida in till Stockholm igen. Helsingfors, en vacker och rätt lugn stad som påminner väldigt mycket om Stockholms södra del. Tack för en mysig resa, Amina <3

Finland-Helsinki_0242-2

Hur man säger 'Hej' på 50 språk

Omis_1055 Hej hej! Sommartider är resetider, det vet ju alla. När jag åker utomlands försöker jag alltid samla på mig de små viktiga orden som man använder väldigt frekvent och ofta är busenkla. Det kan vara Tack, Hur mår du? eller bara något så enkelt som en hälsning. Nedan har jag samlat  hur man säger Hej på 50 olika språk. Vilken hälsning är din favorit?

Afrikaans - Hallo Albanska - Përshëndetje Arabiska - Marḥában Armenska - Barev Baskiska - Kaixo Bengalesiska - Hyālō Bosniska - Dobar dan Bulgariska - Zdraveĭte Kinesiska - Ni Hao Kroatiska - Pozdrav Tjeckiska - Dobrý den Danska - Hej Holländska - Hallo Engelska - Hello Estländska - Tere Filipino - Kamusta Finska - Moi Franska - Bonjour Georgiska - Gaumarjos Tyska - Hallo Grekiska - Yassoo Hawaii - Aloha Hindi - Namaste Ungerska - Szia Isländska - Halló Italienska - Ciao Japanska - Kon’nichiwa Koreanska - Annyeonghaseyo Lao - Sabaidi Lettiska - Sveiki Makedonska - Zdravo Mandarin - Nǐ hǎo Mongoliska - Sain baina uu Norska - Hei Persiska - Salam Polska - Witaj Portugisiska - Olá Punjabi - Sat srī akāl Rumänska - Bună ziua Ryska - Privet Spanska - Hola Svenska - Hej Tamil - Vaṇakkam Thai - S̄wạs̄dī Tibetanska - Tashi delek Turkiska - Merhaba Ukrainska - Pryvit Vietnamesiska - Xin chào Zulu - Sawubona

Lämna plats för här kommer jag

Amna KodzagaBild: Jonatan Johnsson


Hej sommarfolket. Är det bara jag eller började sommaren på riktigt (igen) denna vecka? Förra veckan tillbringade jag sjuk i sängen efter en helt fantastiskt rolig resa i Barcelona, Spanien. Senare kommer det massor om det!

Det har sannerligen inte varit mycket action här på senaste tiden, men jag har inte känt mig det minsta inspirerad eller motiverad. Just som jag började få ett ordentligt skriva-flow tappade jag det totalt och hamnade i en väldig mental svacka. Att söka jobb och vara sysslolös har varit riktigt tufft. Dagarna flöt samman och om någon skulle fråga mig om dag eller datum var jag aldrig riktigt säker på mitt svar. Men för varje dag som gick insåg jag hur värdefullt det är med tålamod – det var i slutändan det enda jag hade att klamra mig fast vid.

Och tålamod har verkligen lönat sig. Jag är, mer än någonsin, pepp inför resten av året och framtiden. Lämna plats för här kommer jag.


English: It certainly has not been much action here lately, but I have not felt the least bit inspired or motivated. Looking for a job has been tough and I had to learn to have patience. And it payed off. Now, I'm looking forward to the rest of the year and the future more than ever.

Vad jag gör när jag har en dålig dag

Tulips När man har en dålig dag och vaknar upp med ett stort grått moln över huvudet känner man för att dra täcket över huvudet. Vi är dock väl medvetna om att det är ett kasst medicin mot dåligt humör, ångest och nedstämdhet (fast vi ville ju gärna tro att det inte är så).

  • Promenerar iväg till närmaste strandkant och lapar sol i det tysta, med kameran som sällskap
  • Ser minst 15 avsnitt av en serie, oavsett längt på avsnitt.
  • Köper tulpaner, livar upp stämningen hemma
  • Cyklar iväg till ett smultronställe eller bar runtruntrunt...
  • Slukar en helt påse chips till middag
  • Lindar in mig i alla filtar och täcken och ser på Toddlers and Tiaras
  • Låter bli att ta på mig byxor hela dagen
  • Bjuder in mig hos en bästis för lite prat, vin och mat
  • Diskar. Av någon anledning är det som terapi för mig
  • Yogar en halvtimma i min skolåda till hem
  • Behöver jag röra mig utomhus är det hörlurar på, spelandes lite sura låtar och kanske en och en annan lite bitter/deppig låt
  • Sover lite lite längre än planerat

Vad brukar ni göra när ni har en riktigt dålig dag?

Pocketbokens återkomst

Marian Keyes - En förtjusande man

Pocket av Marian Keyes, En Förtjusande man, får bli boken som tar mig tillbaka läsningen.

Äntliiiigen har jag lyckats hitta tillbaka till böckernas värld. Det slog mig att jag läste som en dåre under min tid som redaktör, varje tidning skulle korrekturläsas men innan det skulle alla redaktionella texter som kommit in läsas och finslipas. Då var det nyårslöftet löst, haha.

Något annat som slog mig var att det var alldeles för längesen jag läste en chicklit. Marian Keyes är för mig en all time favourite i den genren och därför kändes det naturligt att plocka upp en av hennes böcker. Den första boken jag någonsin läste som var skriven av henne var "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" och jag skrattade så jag grät. Den här kvinnan har go humor och en sådan som passar mig som handen i handsken. Visst är det mycket kärleksdramor och sånt brudigt (jag föredrar kriminalare och thrillers i övriga fall nämligen), men det är skrivet med en glimt i ögat.

"En förtjusande man", 700 sidor av tjejer som klagar på livet – passar mig perfekt.

På freadagsschemat

Röda blommor Röda blommor Röda blommor Det är fantastiskt väder ute och jag tar trots det god tid på mig att komma upp ur sängen. Men vem kan klandra mig, jag älskar ju att sova. Jag vaknade med ett galet sug efter att äta glass i solen, men insåg snabbt att alla är på jobbet och det förmodligen är rätt kallt ute *intalar sig själv*.

Det finns ett par saker som jag verkligen hoppas på att hinna med idag, och gärna innan middagstid. Självklart otroligt optimistiskt, vem tror jag att jag är osv etc med tanke på att jag älskar att lata mig. Men vem vill inte bli positivt överraskad om jag lyckas eh?

  • Byta sängkläder
  • Dammsuga och torka av alllla ytor
  • Svänga förbi gymmet och lyfta skrot
  • Ta en promenad för att köpa fina blommor
  • Boka tvättid (garanterat det svåraste i världen av någon anledning)

Hur får man tiden att gå när det står still?

Tiden går ju bra sakta nuförtiden. Jag är verkligen inte gjord för att vara sysslolös, fast i en soffa med fjärrkontrollen i hand. Det går emot allt jag är på så många vis. Jag växte upp med att mamma ständigt gnällde över att jag aldrig kunde säga nej om någon ville hitta på något eller bad mig hjälpa till med något. Och det är så jag trivs bäst – aldrig still, ständigt på vift.

Nu när jag för första gången på många år inte har något att skynda till slår det mig hur dålig jag har varit på att ta det lugnt; hur fa-an gör man när man tar de lugnt? Hur kliver man upp och går i säng "tidigt" när man inte behöver anpassa sig till en väckarklocka? Vad gör man om dagarna när man inte har något inplanerat?

Samtidigt som jag mår bra av att sakta ner livet en aning kan jag inte hjälpa att känna mig såååå uttråkad. Men jag försöker och gör allt för att inte börja klättra på väggarna (som jag säkert kommer måla om av rastlöshet). Jag gör rent i skafferiet, rensar i pappershögen, går till gymmet innan alla andra gör det, promenerar runtruntrunt, träffar vänner och fotograferar mer än jag gjort tidigare. Jag har till och med fixat cykeln och tar mig runt på den istället för kollektivtrafiken. Det är verkligen en helt ny värld för mig där varje dag känns som ett yoga-pass, haha.

Sömnlös i Steriksplan

 I skrivande stund ligger jag något sömnlös och jag antar att det är nerverna som inte låter mig sova. Jag är dödstrött, helt slut i både kropp och sinne, men lyckas inte alls finna ro.  Imorgon känns som en nystart för mig, en slags nystart jag inte väntade mig skulle behövas så tidigt men man kan tyvärr inte styra allt i sitt liv (orättvist ju). Jag ska gå på lite arbetsintervjuer i veckan och känner mig råpepp men också nervös från topp till tå. Det känns riktigt kul att ha fått så bra respons så snabbt efter att jag slutat på mitt gamla jobb. Mitt självförtroende matas för varje gång jag får ett samtal eller mail. Och även om jag nu inte skulle landa ett jobb på de kommande intervjuerna så kommer jag leva rätt länge på den här boosten - de är bevis på att jag närmar mig mitt mål för varje dag som går.

Drömjobbet finns därute och jag är helt säker på att det inte är långt borta. Vänta ni bara! God natt.

Kvalitetstid när den är som bäst

Onsdagkväll och jag bjöd in mig själv hos Daniela för lite kvalitetstid. Daniela är min äldsta vän på planeten, och då menar jag inte att hon är supergammal alltså. Vi har känt varandra sedan vi gick i sexan tror jag, och en gång i tiden umgicks vi hela dagarna, varje dag, året runt. Numera måste vi planera tusen dagar i förväg för att lyckas få till en date, ja ni vet, livet kommer emellan hela tiden och våra scheman matchar inte etc osv. Men vi kämpar på <3

Min rumpa hann knappt träffa soffkudden innan hon började koka ihop en riktigt god vegansk wok till middag. Vi tryckte i oss maten snabbt som blixten, vi var båda dödshungriga. Resten av kvällen satt vi vid köksbordet och babblade loss till ett par glas vin, tills vi plötsligt fick för oss att börja måla naglarna. Där och då insåg vi att vi aldrig någonsin målat naglarna tillsammans, vilket kändes ganska chockerande med tanke på hur mycket tid vi tillbringat ihop. Hon sitter på världens nagelfixarkit så vi gick loss med glitter och paletter. Jag var tråkig och målade mina naglar enkelt turkost medan Daniela riktigt engagerade sig och kladdade med alla slags lager.

Vi båda älskar att fotografera så vi gled rätt naturligt in i att prata kameror och börja leka med blixt, slutartid och vitbalans. Nyligen köpte hon en cool kamera med ett drömobjektiv som jag en dag hoppas att även jag ska få chansen att äga. 75 bilder senare var det dags för mig att knyta mig och inleda resan hem efter en redigt lyckad kväll.

Hemmagjord pizza med valnötter, mums

Hemmagjord pizza med valnötter Igår hade en kollega hemmagjord pizza med sig som lunchlåda och jag insåg att det var många år sedan jag sist gjorde pizza. Och med vårt favoritställe stängt, för evigt, kände jag att det var dags för en snabb men go pizzamiddag. Snabb var den för att jag inte gjorde degen själv, det tålamodet besitter jag inte under en rejäl post-jobbet-hunger. Jag var lite stolt över att ugnen i princip var som gjord för detta, det blev riktigt gott.

På den köpta pizzadegen hade jag följande: Tomatsås med oregano i Strimlor av kyckling Valnötter, krossade Honung (visade sig att man bör ha på mer än man tror är tillräckligt) Sjukt mycket ost över allting

Efter att ha väntat i sisådär 20 minuter, tog jag ut den ur ugnen och öste på med ruccola och högg in som ingen annan. Mums!

The return of rutiner

waves-girl Nej hörni, här har det varit tyst mest hela tiden. Jag har försökt skriva ett litet inlägg flera gånger under hela januari men tiden har inte riktigt räckt till.

Fjärde veckan in i nya jobbet som redaktör och såhär långt trivs jag riktigt bra. Jag blev lite överväldigad när jag blev inslängd i fyra projekt som hade deadline samma vecka, min första arbetsvecka. Att det blev ett sånt högt tempo redan från början gjorde dock att jag kom in i jobbet snabbt och bra – jag funkar trots allt bäst när det är lite stressigt. Nu jobbar jag mest hela tiden och jag börjar äntligen komma in i detdära med workin' 8-17 (nine to five är en lögn tyvärr). Det är en riktig omställning att sitta på ett kontor på heltid från måndag till fredag kan jag erkänna, men ack så skönt. Att gå till rutin och fast schema från att tidigare bara kunnat planera livet en vecka i taget (i fyra års tid), förstår ni vad det kan göra för skillnad?

Det som gjort mig gladast med dessa rutiner är att jag äntligen kan laga mat vid normala middagstider igen. Visserligen är vi något begränsade inom matlagningen i och med den urkassa gasspisugnen vi har, men nu äter jag minsann middag vid 18 – något som tidigare varit fullkomligt omöjligt. Det är en härlig känsla att kunna gå på en volleybollträning utan att få håll när jag rör mig en meter.

Och på tal om träning så köpte jag gymkort igår. Vid jobbet har vi Sats Spårvägshallarna, som kallar sig för "Nordens häftigaste träningscenter" men jag skulle väl snarare kalla dem för dyraste. Om jag känner mig själv bäst så har jag lättast att träna precis efter jobbet och även på lunchraster, för så fort jag kommer hem och min rumpa träffar soffan är det kört. Så det fick det bli (man lever ba en gång osv). Jag har dessutom satt en kollega på vakt som ska se till att jag går till gymmet, som säger sig inte träna varje dag "bara fem dagar i veckan". Alla behöver nog en sån person i sitt liv. Vi börjar med ett pass Crosstraining på lunchen imorgon, puh...

Årets första rutor

newyearseveNyårsafton! Den firades såklart med buller och bång. Vi blev bjudna på middag hos en vän, en riktig sån där par-date-kväll där vi var tre finklädda par blev serverade hemmalagad mat och spelade spel. När den förfesten var över åkte vi över till några vänner i Solna och firade in det nya året.newyearVi började med ett musikquiz som jag och Jonatan knådat ihop, det var hysteriskt roligt och verkade vara otroligt uppskattat från våra vänner! Mer quiz åt folket! Strax därefter blev det dags för fyrverkerier och hjälp vilken utsikt vi hade däruppe på 13e våningen. Jag var så rädd att tappa mobilen från balkongen sååå det blev inga bilder där nej. Dagen efter blev det pizza i sängen, mums.

Amnas-birthdayPlötsligt blev det januari och lika snabbt min födelsedag som visade sig bli en av de bättre på länge. Jonatan smet ut "för att hämta tidningen" och kom tillbaka med hett kaffe, croissanter och tårta! Kort därefter mötte jag upp Alex för en fika och promenad men vi ångrade oss snabbt när vi insåg att det var den kallaste dagen någonsin. Till middag åt jag en riktigt god sushi och fick av Jonatan biljett till en klassisk konsert, så otroligt fint och ballt! Efter middagen begav mig sedan in mot stan för att få en överaskningspresent av Lisa. Det visade sig balett! Blev hysteriskt glad såklart, Nötknäpparen i två timmar med en bästis – så himla bra present!

Och ja, haha, någonstans däremellan lyckades jag klippa lugg, vad tycker ni?


eng: New years eve! Celebrated the new year with lots of amazing friends, eating great food, playing music quizz made by me and Jonatan and watching fireworks from a balcony on the 13 floor, wow! Then January came and along with it my birthday. Jonatan bought me a birthday cake and coffee for breakfast, i met up with Alex for a ice cold walk and in the evening my friend Lisa surprised me by taking me to a ballet! The Nutcracker, I loved it.

Förväntningar inför 2016

goalJag blir ju knappast yngre, speciellt med tanke på att jag snart (om två dagar..) fyller 27. Det är så mycket jag vill hinna göra innan även det här året tar slut men vill ändå inte spika något som "måste göras" för vi vet ju hur det blir. Året som kommer har jag mycket förhoppningar på men inga förväntningar. Det känns viktigt att sätta hoppet lite högre detta år då det ändå väntar en hel del nytt och några utmaningar – det ska kunna flyta på. Men här har ni min lista på sånt som jag hoppas på att kunna stryka innan året är slut. S.k mål. – Yoga oftare – Spara pengar – Hälsa på hos familjen mer – Våga klippa lugg – Gå på fler spelningar (Coldplay + Grimes ) – Börja skriva på något längre – Tatuera mig – Använda läppstift oftare till vardags, är ju så fint – Ordna upp cykeln och således cykla mer – Stressa mindre – Kramas mer – Läsa minst 4 böcker (det må låta lite men med tanke på de 3 sidor jag åstadkom förra året...) – Primavera Sound Festival – here we come! – Äta god mat med vänner mycket oftare – Lära mig prioritera bättre – Göra mer av sånt som gör mig glad – Åka till Gotland – Fota mer – Skära ner på internetsurfandet – Klä mig lite färggladare (haha jadu...) – Ta hand om mig själv lite bättre, träna, äta hälsosammare, sova bättre – you know the drill – Springa ett lopp längre än 5km – Åka till Bosnien – Blogga oftare – (minst sannolikt men en kan ju drömma) Flytta till en större lägenhet – Shoppa mindre – det finns ingen mer plats i min garderob vilket leder mig utmärkt till; – Rensa garderoben

Vilka är dina mål och förhoppningar?


Eng: What I hope to have been done before the year 2016 ends!

Förra årets så kallade löften

Hagaparken4 Förra året satte jag några löften som jag trodde skulle vara enkla att hålla. Och det gick ju som det gjorde, ganska dåligt för att vara ärlig och om jag ska vara ännu ärligare förväntade jag mig inte någon framgång heller. Jag blev psykiskt utmanat och till slut va det var svårt att se skogen för alla träd.

Jag skulle läsa fler böcker, hade jag lovat mig själv. Om Facebook-inlägg inte räknar som litteratur så har jag misslyckats totalt. Jag lyckades väl med 3-4 sidor skönlitteratur ur en bok som jag påbörjade för 3 år sen. Men lite kurslitteratur har jag väl lyckats klämma in och det får väl räknas lite tycker jag.

cropped-pile-the-novels1.jpgAtt vara mer kreativ har dock blivit en liten succé, måste jag ändå få säga (framförallt om man ska jämföra med allt detdär andra man lovat). Dels har jag slagit något slags rekord i antal bilder jag tagit från tidigare år (mycket tack vare en bra och fungerande kamera) men jag har också fått betalt för mitt fotande. Jag har även hittat tillbaka till mitt skrivande och dessutom börjar rita lite igen.

Sen var det ju det här med att träna, ja, det har ju sjävklart gått åt andra hållet och jag har snarare lagt betydligt mindre tid på det än någonsin tidigare. Jag har säkert hundra ursäkter i skjortärmen som jag inte tänker utsätta er för. Men framförallt har jag varit sjuk allt för ofta och sitter för tillfället med en överbelastning i nacken som tydligen inte ska idrottas med. Ja ni ser ju, det är hjälplöst.

RainingÅret blev rätt kasst om man ska sammanfatta det. Ganska trasigt och panikartat och vore det inte för att jag drog i nödbromsen (med mycket hjälp av andra omkring mig) hade jag aldrig klarat 2015 årets största och viktigaste mål: att avsluta skolan utan eftersläpande uppgifter, säga upp mig från mitt gamla jobb och hitta ett nytt jobb som jag förhoppningsvis kommer att trivas riktigt bra på. Och det är definitivt något jag tar med mig från det gångna året.

Drömmar och deadlines ledde mig till mitt mål

För en vecka sedan avslutas mitt livs viktigaste projekt – skolan. Ett och ett halvt år har gått och jag har äntligen nått mållinjen och således avslutat mina dagar i skolan för evigt (eller ja, man vet ju aldrig!). Helt overkligt. Jag kan numera kalla mig marknadskommunikatör inom sociala medier, och med stolthet.

Det var längesen jag sist jag kände mig så lyckad och stolt över mig själv, det är en härlig känsla att ha i kroppen. Min stressnivå har aldrig varit så låg, det går nog inte att förklara hur skönt det är att det är så tyst i min skalle.

Sista perioden har jag varit ute på praktik på Oh My!, en content- och digitalbyrå. Trivdes som fisken i vattnet, lärde känna massa bra människor och lärde mig en hel del om mig själv under resan. Jag fick chansen att bli en bättre skribent, lösa för mig nya problem och lära mig bli bättre på att ta kritik. Och det resulterade i att jag till slut kammade hem ett drömjobb.

Från och med januari kommer jag att vara redaktör för OP Communication (helt galet overkligt och häftigt) vilket innebär att min tid på Kulturhuset Stadsteatern är över. Efter 4 år i glashuset som aldrig sover är det dags att klippa navelsträngen och gå vidare.

Vernissage - Jonas Carmhagen

Vernissage - Jonas Carmhagen Onsdagskvällen bjöd på vernissage för fotografen Jonas Carmhagen där han presenterade sitt projekt med namnet "We are freckled". Hemskt vackra fotografier som fick försköna min onsdagskväll ihop med mitt fina sällskap Rebecca och Elsa. Det bjöds på bubbel vilket passade dagen alldeles utmärkt. Strax innan var vi på after work på Dr Martens där Dolorez Haze spelade, men vi vara mest intresserade av gratisölen.Vernissage - Jonas Carmhagen

Lokalen var helt vit med svarta soffor, svart golv och svarta bord. Precis i min smak. Fotografierna var bilder på vackra människor med fräknar i både färg och svartvitt, det riktigt framhävdes med hjälp av lokalens enkelhet.Vernissage - Jonas Carmhagen Rebecca Fexby at Vernissage - Jonas Carmhagen

Photo shoot: Pretty little Amina

Amina with hat För ett par veckor sedan tog jag en fruktansvärt lång promenad runt Vasastan med denna skönhet. Passade på att föreviga hur fin Amina var genom att knäppa några bilder. Vacker tjej, inifrån och ut.

 

Hej och välkommen inte till Stockholm

Stockholms tak Att Stockholm är ett populärt ställe för alla att flytta till är inget nytt, inte heller är det att det råder bostadsbrist (läs: bostadskris) oavsett hur mycket det påstås byggas nytt. Vart byggs dessa lägenheter säg?

I en artikel på Aftonbladet skrevs det om att Stockholms Bostadskö blivit nominerad till Guieness Rekordbok. Ja, det säger ju en hel del om läget här i Nordens huvudstad. Just nu är vi nästan en miljon stockholmare och vi har över 500 000 personer (HÄLFTEN) som står i bostadskö i Stockholm och 350 000 är ungdomar som saknar egen bostad. Det beräknas ta upp emot 8,4 år (!!!) innan man får en lägenhet genom Stockholms Bostadskö och den siffran stiger ju i samband med att fler och fler flyttar hit eller väntar på att flytta hemifrån. Vart ska alla de få plats?

Förstår att en person som mig, som varit i kön i 3 år, egentligen aldrig lär få en chans på att få en hyreslägenhet i första hand. Man ska aldrig säga aldrig och så vidare, klart en försöker. Men hur sorgligt är inte det?