Från höst till nu, som dag och natt

I höstas hamnade jag i någon slags depression som jag totalt ignorerade. Jag fortsatte jobba på, plugga på, kämpa på – jag vägrade misslyckas igen. Likaså vägrade jag lyssna på min kropps signaler, panikattackerna som kom tätare inpå varandra och någonstans på vägen fick jag inflammation i lymfkörtlar, nacke och rygg. Jonatan ruskade om mig någonstans på vägen och fick mig att inse att jag behövde ”ta tag i problemet NU, inte sen”. Så jag började hälsa på hos Vårdcentralen en gång i veckan och prataprataprata men det gick alldeles för sakta för att mitt sinne skulle orka med. Plötsligt satt jag där och bad om att få mediciner, för allt jag ville ha var lite sinnesro och sömn.

Out of the blue landade ett häftigt jobb i mitt knä och jag tackade snabbt ja. Jag började känna mig något lugnare, mer sansad inför framtiden och kände för en stund att I was going places. Det höll dessvärre inte länge. Tre-fyra månader in fick jag sluta, det var inte självvalt men erkännas ska att jag ville söka mig vidare och blev ändå ganska lättad för jag insåg vad jag egentligen ville göra ”när jag blir stor”. Men med lättnaden kom också paniken över arbetslösheten och vad den skulle innebära. Jag har väl aldrig varit arbetslös? Vadfan, är jag tillbaka på ruta ett helt plötsligt?

Jag sökte runt 40-50 jobb och gick på förvånansvärt många intervjuer. Men ju fler dagar som gick desto mindre hopp hade jag, för så fort jag närmade mig mål lyckades jag stuka foten och ramla omkull. Så där låg jag i sängen, med ont i mage, bröstkorg och sinne och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Så jag släppte det, backade undan från datorn och låtsades vara på någon obetald semester istället.

”Fortsätt söka och leta, ge inte upp så lätt Amna”, brukade han säga och rufsade till mitt hår. ”Ge det lite tid ba”. Han brukade hämta vatten till mig på morgnarna innan han gick till jobbet, smsade om dagarna för att se till att jag ätit frukost och gick på promenader med mig om kvällarna. Min bästa vän. Den där personen som lägger så mycket medkänsla, oro, tid och kärlek på en utan att kräva något i gengäld. Tack tack tack tack som fan för allt allt allt allt allt du gjort och fortsätter göra.

Och han hade rätt. Jag är inte botad, mina spöken är kvar och lär hålla mig sällskap ett bra tag framöver. Jag är inte heller helt trygg i mig själv och framtiden men jag är inte lika panikslagen över de delarna. Och allt jobbsök och allt Jonatans peppande har gett resultat för här sitter jag med mitt alldeles egna lilla drömjobb och är mer pepp än någonsin. LET’S DO THIS!

En dag i Helsingfors, Finland

För ett par veckor sedan, aprilmånad för att vara exakt, tog Amina med mig på en båttur över till Helsingfors, Finland. Vi hade absolut inte något tur med vädret, och inte heller hade vi tillräckligt med kläder med oss. Vi var rätt osäkra på hur vi skulle ta oss runt, vad man ”måste” se, göra, äta, köpa… så vi gjorde det enkelt för oss och gick på en loppisrunda.

Loppisrunda är nog det bästa sättet att upptäcka en stad på. I och med att Googel Maps, Kartor och Here (lika GPS-appar dvs) fungerar även utan anslutning vad det busenkelt att ta sig runt och hitta till alla olika ställen. På så vis fick vi se många olika delar av stan, upptäckte en del knasiga butiker, häftiga kyrkor och fyndade ett och ett annan plagg while doing so.

Finland-Helsinki_0121

Åt gjorde vi på en cool liten pizzeria, Putte’s Bar & Pizza. Sjukligt god pizza, kaffe med påtår och hur mycket sallad man än önskar kasta i sig. Framåt slutet av vår lilla visit satte vi oss på ett fik som också var en kafferosteri, men vi beställde tråkigt nog kola och bulle innan vi insåg att vi förmodligen gick miste om en riktigt god kopp kaffe.

Trötta som vi var släpade vi fötterna den sista timmen runt hamnen och till slut klev vi på båten för en välförtjänt vila. Resten av kvällen tillbringade vi i våra sängar i väntan på att glida in till Stockholm igen. Helsingfors, en vacker och rätt lugn stad som påminner väldigt mycket om Stockholms södra del. Tack för en mysig resa, Amina <3

Finland-Helsinki_0242-2

Hur man säger ‘Hej’ på 50 språk

Omis_1055

Hej hej! Sommartider är resetider, det vet ju alla. När jag åker utomlands försöker jag alltid samla på mig de små viktiga orden som man använder väldigt frekvent och ofta är busenkla. Det kan vara Tack, Hur mår du? eller bara något så enkelt som en hälsning. Nedan har jag samlat  hur man säger Hej på 50 olika språk. Vilken hälsning är din favorit?

Afrikaans – Hallo
Albanska – Përshëndetje
Arabiska – Marḥában
Armenska – Barev
Baskiska – Kaixo
Bengalesiska – Hyālō
Bosniska – Dobar dan
Bulgariska – Zdraveĭte
Kinesiska – Ni Hao
Kroatiska – Pozdrav
Tjeckiska – Dobrý den
Danska – Hej
Holländska – Hallo
Engelska – Hello
Estländska – Tere
Filipino – Kamusta
Finska – Moi
Franska – Bonjour
Georgiska – Gaumarjos
Tyska – Hallo
Grekiska – Yassoo
Hawaii – Aloha
Hindi – Namaste
Ungerska – Szia
Isländska – Halló
Italienska
– Ciao
Japanska – Kon’nichiwa
Koreanska – Annyeonghaseyo
Lao – Sabaidi
Lettiska – Sveiki
Makedonska – Zdravo
Mandarin – Nǐ hǎo
Mongoliska – Sain baina uu
Norska – Hei
Persiska – Salam
Polska – Witaj
Portugisiska – Olá
Punjabi – Sat srī akāl
Rumänska – Bună ziua
Ryska – Privet
Spanska – Hola
Svenska – Hej
Tamil – Vaṇakkam
Thai – S̄wạs̄dī
Tibetanska – Tashi delek
Turkiska – Merhaba
Ukrainska – Pryvit
Vietnamesiska – Xin chào
Zulu – Sawubona

Lämna plats för här kommer jag

Amna Kodzaga
Bild: Jonatan Johnsson


Hej sommarfolket. Är det bara jag eller började sommaren på riktigt (igen) denna vecka? Förra veckan tillbringade jag sjuk i sängen efter en helt fantastiskt rolig resa i Barcelona, Spanien. Senare kommer det massor om det!

Det har sannerligen inte varit mycket action här på senaste tiden, men jag har inte känt mig det minsta inspirerad eller motiverad. Just som jag började få ett ordentligt skriva-flow tappade jag det totalt och hamnade i en väldig mental svacka. Att söka jobb och vara sysslolös har varit riktigt tufft. Dagarna flöt samman och om någon skulle fråga mig om dag eller datum var jag aldrig riktigt säker på mitt svar. Men för varje dag som gick insåg jag hur värdefullt det är med tålamod – det var i slutändan det enda jag hade att klamra mig fast vid.

Och tålamod har verkligen lönat sig. Jag är, mer än någonsin, pepp inför resten av året och framtiden. Lämna plats för här kommer jag.


English: It certainly has not been much action here lately, but I have not felt the least bit inspired or motivated. Looking for a job has been tough and I had to learn to have patience. And it payed off. Now, I’m looking forward to the rest of the year and the future more than ever.

Vad jag gör när jag har en dålig dag

Tulips

När man har en dålig dag och vaknar upp med ett stort grått moln över huvudet känner man för att dra täcket över huvudet. Vi är dock väl medvetna om att det är ett kasst medicin mot dåligt humör, ångest och nedstämdhet (fast vi ville ju gärna tro att det inte är så).

  • Promenerar iväg till närmaste strandkant och lapar sol i det tysta, med kameran som sällskap
  • Ser minst 15 avsnitt av en serie, oavsett längt på avsnitt.
  • Köper tulpaner, livar upp stämningen hemma
  • Cyklar iväg till ett smultronställe eller bar runtruntrunt…
  • Slukar en helt påse chips till middag
  • Lindar in mig i alla filtar och täcken och ser på Toddlers and Tiaras
  • Låter bli att ta på mig byxor hela dagen
  • Bjuder in mig hos en bästis för lite prat, vin och mat
  • Diskar. Av någon anledning är det som terapi för mig
  • Yogar en halvtimma i min skolåda till hem
  • Behöver jag röra mig utomhus är det hörlurar på, spelandes lite sura låtar och kanske en och en annan lite bitter/deppig låt
  • Sover lite lite längre än planerat

Vad brukar ni göra när ni har en riktigt dålig dag?

Fångad av en hagelstorm

Jag är nu inne i tredje veckan med jobbsök och jag måste erkänna att det är riktigt riktigt riktigt tufft. Däremot har jag fått så väldans mycket tid för att sortera tankarna och hitta lite balans, även om jag på sidan av det mått rätt dåligt. Något jag tagit mig massa tid för, som förgyller mina annarssysslolösa dagar, är att träffa alla mina fina vänner. De är ju min lilla familj, utspridd i stora Stockholm som då och då möts upp, kramas och ser till att jag håller mig på fötter.

Laxsallad till middagHäromdagen cyklade jag iväg till Emma för lite kvalitetstid och blev bjuden på god middag. Vi bestämde oss för att laga lax med pesto, bönpasta och en himlagod sallad till. Vi sippade på förvånansvärt god Gin och Tonic (jag som vanligen inte uppskattar denna drink) och pratade oavbrutet om karriär och framtidsdrömmar.

Vi träffades faktiskt på internet, Emma och jag. Då kände jag henne som Hagelstorm. Det visade sig att vi ville ha samma saker, skolor, drömmar och delade många intressen. Det är en ung tjej med rejäla mål i sikte och har redan lyckats åstadkomma så mycket. Hon har sen start varit en riktigt inspirationskälla för mig, främst när det kommer till fotografering. Och än idag får hon mig att tappa hakan, lyckas peppra min fantasi och ge mig tips och råd som alltid funkar. Tackskaruha <3

 

Körsbärsträdens tid är här

Det är äntligen vår, det har börjar blomstra överallt och ja, med det medföljer ju riktigt instabilt väder. De senaste dagarna har det regnat, snöat och haglat om vartannat men solen kikade fram några små stunder. Passade på att svänga förbi Kungsträdgården, krama på en vän från gamla jobbet och passade på att göra som alla andra där – ta massa fina bilder på dessa fantastiska körsbärsträd.


I skrivande stund ligger jag gömd i soffan under massa filtar och ser på TV. Det är söndagkväll, jag har ätit några rutor choklad efter att ha kastat i mig en välförtjänt middag. Min bättre hälft är på konsert med några vänner, mina musklerna börjar sakta men säkert ömma av dagens träning och tankar om att byta soffa och tv mot säng och bok lockar allt mer. Vi får se, kanske en chokladbit till bara…

Pocketbokens återkomst

Marian Keyes - En förtjusande man

Pocket av Marian Keyes, En Förtjusande man, får bli boken som tar mig tillbaka läsningen.

Äntliiiigen har jag lyckats hitta tillbaka till böckernas värld. Det slog mig att jag läste som en dåre under min tid som redaktör, varje tidning skulle korrekturläsas men innan det skulle alla redaktionella texter som kommit in läsas och finslipas. Då var det nyårslöftet löst, haha.

Något annat som slog mig var att det var alldeles för längesen jag läste en chicklit. Marian Keyes är för mig en all time favourite i den genren och därför kändes det naturligt att plocka upp en av hennes böcker. Den första boken jag någonsin läste som var skriven av henne var ”När Lucy Sullivan skulle gifta sig” och jag skrattade så jag grät. Den här kvinnan har go humor och en sådan som passar mig som handen i handsken. Visst är det mycket kärleksdramor och sånt brudigt (jag föredrar kriminalare och thrillers i övriga fall nämligen), men det är skrivet med en glimt i ögat.

”En förtjusande man”, 700 sidor av tjejer som klagar på livet – passar mig perfekt.

På freadagsschemat

Röda blommor Röda blommor Röda blommor

Det är fantastiskt väder ute och jag tar trots det god tid på mig att komma upp ur sängen. Men vem kan klandra mig, jag älskar ju att sova. Jag vaknade med ett galet sug efter att äta glass i solen, men insåg snabbt att alla är på jobbet och det förmodligen är rätt kallt ute *intalar sig själv*.

Det finns ett par saker som jag verkligen hoppas på att hinna med idag, och gärna innan middagstid. Självklart otroligt optimistiskt, vem tror jag att jag är osv etc med tanke på att jag älskar att lata mig. Men vem vill inte bli positivt överraskad om jag lyckas eh?

  • Byta sängkläder
  • Dammsuga och torka av alllla ytor
  • Svänga förbi gymmet och lyfta skrot
  • Ta en promenad för att köpa fina blommor
  • Boka tvättid (garanterat det svåraste i världen av någon anledning)

Hur får man tiden att gå när det står still?

Tiden går ju bra sakta nuförtiden. Jag är verkligen inte gjord för att vara sysslolös, fast i en soffa med fjärrkontrollen i hand. Det går emot allt jag är på så många vis. Jag växte upp med att mamma ständigt gnällde över att jag aldrig kunde säga nej om någon ville hitta på något eller bad mig hjälpa till med något. Och det är så jag trivs bäst – aldrig still, ständigt på vift.

Nu när jag för första gången på många år inte har något att skynda till slår det mig hur dålig jag har varit på att ta det lugnt; hur fa-an gör man när man tar de lugnt? Hur kliver man upp och går i säng ”tidigt” när man inte behöver anpassa sig till en väckarklocka? Vad gör man om dagarna när man inte har något inplanerat?

Samtidigt som jag mår bra av att sakta ner livet en aning kan jag inte hjälpa att känna mig såååå uttråkad. Men jag försöker och gör allt för att inte börja klättra på väggarna (som jag säkert kommer måla om av rastlöshet). Jag gör rent i skafferiet, rensar i pappershögen, går till gymmet innan alla andra gör det, promenerar runtruntrunt, träffar vänner och fotograferar mer än jag gjort tidigare. Jag har till och med fixat cykeln och tar mig runt på den istället för kollektivtrafiken. Det är verkligen en helt ny värld för mig där varje dag känns som ett yoga-pass, haha.

1 2 3 4 5 6 7 8 15