Kommunikatören i sitt esse

Mynewsdesk

Jag är nu inne på min tredje vecka som Marketing Intern på Mynewsdesk och har sakta men säkert fått vara en del av något stort och så himla inspirerande. Det som förvånar mig mest är att jag hittat så rätt, det är ju raka spåret mot det jag hade hoppats på att jag någon gång ska syssla med ”när jag blir stor”. Inte nog med att ha så mycket för sig jämt, det är också många olika småprojekt man får ta del av. Det ligger så mycket planering bakom allt arbete och jag har förstått att det är viktigt att ha 1. framförhållning och 2. planering. Allt för att det ska gå smidigt till (och bli gjort).

Till en början hade jag inte gjort några vidare bra to-do-listor och med tanke på hur ny jag var på företaget handlade det mest om att lyssna, observera, fråga och konvertera allt detta till någon slags förståelse. Det tog sin lilla tid men jag tror jag är på god väg. Tråkigt nog håller detta i bara 8 veckor, känns som att det kommer att ta slut just som man lärt sig och vant sig vid den här inspirerande tillvaron. Men jag vet att det handlar om lärdom och att suga åt sig så mycket viktigheter som möjligt för att sedan kunna ta med sig det till nästa uppdrag – dethär är ju bara början! Och ni ska se mina to-do-listor nu, alltså..

To-do-list

26 saker jag lärt mig på 26 år

Kommunikatör Amna Kodzaga

Här satt jag och försökte tänka ut en smart och förmodligen alldeles för lång lista på smarta saker jag har lärt mig under mina fjuttiga 26 år på denna jord och insåg att allt ändå hänger ihop;

Livet är så.jäkla.svårt.

Det är det svåraste man kan göra i livet – att leva (klyschigt men helt och hållet sant). Fram tills för ett par månader sedan visste jag inte ens vad jag var bra på, om jag dök till något vettigt eller vart min inspiration till allt fint överhuvudtaget tagit vägen. Jag har förstått nu att det tar tid för sånt att lösa sig, att man måste ge det tid och inte ha allt för bråttom.

Så med ett par djupa, lugna andetag kickar vi igång det här nya året. Först ut: 8 veckors praktik på Mynewsdesk!

 

Alla mina nyårslöften

Karlberg

Nog har även jag tänkt på vilka nyårslöften jag borde sätta. Alla känns orimliga från första början tills jag inser att jag faktiskt bara är himlas jäkla lat. KLART DE GÅR ATT FULLBORDA, det är bara att få tummen ur.. näsan och sätta igång.

1. Läsa fler böcker. Minns i ärlighetens namn inte sist jag avslutade en bok. 2 år sedan? Dags att få ändring på det hela. Vi börjar med favoriten Dan Brown och hans senaste släpp ”Inferno”!

2. Vara mer kreativ. Nyligen köpte jag en sprillans ny kamera. Ja, det hände till slut! Inte drömkameran men en bra och smart kamera noentheless. Dags att finna lite inspiration och försöka tänka lite utanför lådan, vet ju hur glad och upprymd jag brukar bli av det. Med det ingår också att blogga mer, promenera mer, upptäcka nya saker.

3. Jag har förstått att ”mitt vis” inte går hem hos alla parter – jag är helt enkelt för bosnisk i min svenskhet. Jag menar nu inte att jag ska förändra min personlighet helt, jag älskar mig själv så som jag är. Men jag ska helt klart försöka sätta mig lite oftare i den andres skor innan jag uttrycker mig. Något jag tror alla borde göra.

4. Det här med att träna, bli fit och sommarsnygg som alla andra.. Även där har jag lovat mig själv att kanske inte banta eller detoxa eller vara fånig angående kläder och vikt – utan äta hälsosammare, röra mig mer, sova bättre osv. Hur svårt ska det vara egentligen?

Skärpning nu, Amna!

Pre-Jul-Jul

I helgen firade jag lite jul i goda vänners sällskap. God mat, paket, julbak, julfilm och julmust samt god julöl (ALLT med jul i!). Längesedan jag firade jul sist, precis vad jag behövde! I julklapp fick jag en, höööör å häpna, lavalampa (!) samt en snöglob med bilder på mig och bästis i. Snart är det ”riktig” jul och denna ska firas med sambons familj, ser jag glatt fram emot. Efter jul åker vi förmodligen till min familj och umgås över en middag då vi inte riktigt firar jul men har av vana att träffas och mysa framför julfilmer ändå. 


God jul, kompisar!

 

Det kan finnas vad som helst i en väska! Men i min..

.. kan man numera mest hitta något så tråkigt som skolprylar, urgh. Men! Det blir ju såklart mycket roligare om prylarna är lite charmigare! Till exempel är min datorväska ett superfynd från en secondhand på vackra söder, numera 3 år gammal. Till den matchar jag med ett pennskrin i samma färg. Det är så snyggt med mörkbrunt skinn.

In my bag

Man kanske inte tänker på det men pennvalet är jätteviktigt! Att ha väsentliga pennor är ju en självklarhet, men det är minst lika viktigt att ha en penna som skriver fint och en som ser fin ut oooch en som skriver i flera färger (för de är ju kul!). (Älskar pennor.)

Cotton canvas bag by CrawlspaceStudiosDå får man med the essential; hörlurar, halstabletter/tuggummin, glasögon, plånbok-mobilhållare från P.A.P.. Ja, även en grön liten läppstiftsask med spegel i, perfekt för vilken väska som helst. Ibland kan det hända att jag inkluderar ett anteckningsblock, en matlåda och en frukt men det varierar från dag till dag.

För att allt ska få plats kompletterar jag med en tygväska, för tillfället använder jag den här fina från Etsy.

Oh, väskor <3

Mitt lilla hemmakontor

KommunikatörskontoretInförskaffade en enkel och snygg sekretär till lilla lägenheten. Det är ett under att allt får plats egentligen men det är ett måste. Min rygg kommer att tacka mig med tanke på hur dum jag har varit mot den på senaste tiden.

Det kommer nog generera lite mer engagemang också, roligare att arbeta vid ett ordentligt skrivbord än insjunken i en soffa (dock är det ju det lite mysigare alternativet, men inte det som bidrar till någon slags effektivitet).

 

Marknadskommunikatör – jag?

Marknadskommunikatören

Som många kanske redan snappat upp så studerar jag för tillfället. Målet är att ta en yrkesexamen som Marknadskommunikatör inom sociala medier. Kort och gott bli pro i sociala medier och allt vad det innebär – affärsmässigt. Många av mina bekanta har nog trots allt inte riktigt förstått vad det innebär (tror inte ens min mor förstått vad jag håller på med). Enklaste beskrivningen är den Nackademin har på sin hemsida, vilket är följande:

”Som Marknadskommunikatör inom Sociala Medier kommer du att använda och utveckla din kreativa sida genom att arbeta strategiskt med text, bild, ljud och film i digitala kanaler.”

Efter utbildningen kan jag välja att arbeta på ett företag, en kommunikationsbyrå eller en PR-byrå som till exempel

  • social media-kommunikatör
  • social media-ansvarig
  • community manager
  • webbredaktör

och mycket mer därtill faktiskt. Det är egentligen mycket bredare än det låter, men vi är specificerade inom Sociala medier.


Nu till frågan
: är det något för mig?
HELL YEAH IT IS. Kanske inte om femton år, men helt klart något jag vill syssla med nu, idag, så snart som möjligt. Sociala medier har alltid fascinerat mig och varit en del av mig, dig och vår omkrets under hela 2000-talet och är inte någon fluga – det ser vi nu. Jag är inte pro på det än, men vänta bara. Det hela kickar igång med 8 veckors praktik nu i Januari hos en stor PR-byrå i Stockholm och jag är både nervös och så sjukt j-kla genompepp.

Wish me luck!

Det har varit lite tyst på senaste tiden

Det händer mycket nu men framförallt händer det i skolan. Jag tillbringar mer tid där än någon annanstans och det har gjort att det mesta andra har fått bli försummat. Hittills har en hunnit göra 3 tentor, 2 individuella rapporter, 3 grupparbeten och 1 individuell presentation där vi fått berätta om vår digitala närvaro (bild nedan ser ni hur första bilden på presentationen såg ut!). Läget just nu: Det snurrar i min skalle. Men fruktansvärt stolt över min presentation och prestation.Marknadskommunikatör-sociala-medier

Det har genererat till en väldigt oroad mage och oroat huvud och haft ett lindrigt fall av magkatarr, men det har gått! Jag måste erkänna att såhär bra har jag aldrig presterat tidigare och måste ändå få vara lite stolt över mig själv. Klassen har varit ett bra stöd när det har känts som att man är vilse och jag har nog världens bästa sambostöd hemma.

1 markandskommunikatör lär sig jogga

– No one’s harder on me than myself and that’s never going to change, under any circumstances. – Cristiano Ronaldo

Någon gång förra året hade jag fått för mig att jag skulle införskaffa joggingskor och tänkte att jag skulle utnyttja att jag hade ett stort friluftsområde som granne. Tror ni jag gjorde det? En gång ja, sen kom livet emellan och det är inte ens en lögn. Det ledde till att man slog ner sig själv för att man var så himla kass på att hålla ett löfte till sig själv. Försökte hitta motivation på olika håll, hamnade på instagram och diverse träningsbloggar men istället för att bli pepp blev jag bara deppig – ”fasiken vad folk ska vara duktiga jämt..” Här sitter jag, volleybollspelare sedan hundra år tillbaka och orkade inte ens springa ynka 3km utan att börja gnälla och tänkaatt jag aldrig borde utsätta mig själv för dessa dumheter medan jag sakta promenerade hemåt.

Där fick jag nog. Nyårslöfte: Kunna springa 5km. Och enklaste sättet var ju självklart att anmäla sig till ett lopp! Jag visste att om jag hade lagt några slantar på något som jag måste prestera på och också inte vill vara sämre än de sämsta på plats så var jag tvungen att träna till det. Det var så jag hittade till Vårruset och upptäckte att några bekanta skulle springa det. Men haha, all den där träningen jag trodde att jag skulle göra hanns inte med. Volleybollen tog över totalt, jag skadade mig och var sjuk men jag fick nog till några pass ändå – jag var ju tvungen nybörjare som jag var.

Glad VårrusareDagen kom och Stora Skuggan fylldes av springsugna brudar. All den där peppen jag saknade var precis där! Hurtigt, färgsprakande, hejande, glatt. Precis det som gjorde att jag visste att jag skulle klara det. Herre, jag var ju urkass på att springa men EN gång kunde jag väl för tusan klara av det. Ni förstår, jag tävlade med mig själv, mot mig själv. Jag bestämde mig för att jag skulle få en paus och det endast om det kom en backe. Jag orkade väl 3,8km till jag beslutade mig för att stanna och precis därframme ser jag 4km-skylten, på toppen av en backe och blir lite sur – det var väl onödigt.. Där någonstans bestämde jag mig för att öka takten och orka sista biten utan några som helst hinder. AAAND i did it! På en urbra tid också – 31min! 

Nu säger jag inte att detta har gjort mig till en joggare, haha. Jag blev inte förvandlad över dagen direkt, det är helt omöjligt och det krävs så mycket arbete att komma någonstans med detta. Sommaren kom och enda träningen jag hann med var den på jobbets gym. Enda gången jag lyckades jogga under sommaren var också den jag stukade foten på och slog sönder knäet vilket gjorde mig orörlig i över en månad framåt. Därefter handlade resten av tiden bara om att läka alla skador inför den kommande volleybollsäsongen och förhoppningsvis kunna fortsätta min nybörjarhobby som joggare.

Skadad joggare :(

Denna nya hobby började nyss, även om jag sprang i våras. Vi får se vart denna joggingresa tar mig men just nu har jag lyckats jogga 4ggr på två veckor och sett att benen och fötterna håller, and that’s gotta count for something huh?