Namaste

Clouds

Yoga är något som jag har varit nyfiken på i ett par år nu och efter att ha testat ett pass för cirkus ett år sedan kände jag att det helt klart var något för mig. Vid det tillfället hade gymkortet slutat gälla och tankarna på att gå dit för yogan en gång i veckan försvann illa kvickt. På senare tid har min själ varit alldeles för stressad och uppjagad, många livsfrågor har snurrat runt i huvudet utan stopp. Kan nog inte ens beskriva  att jag behöver andas, ta det lugnt, räkna till tio för att lugna ner mig.

Häromdagen snubblade jag in på en youtube-kanal där en tjej, Adriene, visar hur man som nybörjare kan lära sig yoga. Hon verkade så härlig och avslappnad och hennes sätt att visa de olika rörelserna var på en nivå jag kände att fasiken, detdär klarar jag väl? Sagt och gjort och nu fyra dagar senare är jag fyra yogapass rikare. Hur i hela friden kunde det vara så enkelt att bara göra? (Och varför sjunger jag på Rafikis sång ”Asante sana Squash banana, wewe nugu mimi hapana” varje gång jag får höra vad yoga-poserna heter?)

Nog för att detta bara är början och gudarna ska veta att jag inte är den som sitter på någon massiv disciplin heller. Min hälsa kom till den nivån att jag bokade läkartid för att kolla om det inte var något fel på mig – när jag egentligen bara behövde stanna till och sätta både kropp och själ i paus. Yoga helped me to do just that. Om jag fortsätter med yoga i all evighet eller ens resten av månaden kan jag inte tala för. Men dessa fyra gånger i lika många dagar har gjort susen och ytterligare ett pass väntar ikväll.

  • Vad fint det blev <3