Långpromenad och hamburgare med Alex

Som alltid när jag hänger med Alex innebär det långpromenad och en hamburgare till middag. Även denna gång, tisdagskväll efter en lång arbetsdag. Burgaren slukade vi på Lillys Burger, som dessvärre inte imponerade så värst denna gång. Kanske var det för det glutenfria brödet som inte passade riktigt, eller att det var lite för lite tillbehör på själva burgaren. Ännu är det inget som slår Flippin’ Burgers.

Det bästa med dessa promenader är att alla samtalsämnen är tillåtna och mycket blir mer självklart när vi tillslut måste skiljas åt. Vi hade alldeles för mycket tur med värdet, jag var inte det minsta rätt klädd för den promenaden vi gjorde. Dr Martens, långbyxor och tjock skjorta är inte att rekommendera.

Alex är en av mina äldsta vänner och vi har följt varandras liv under hela vår vänskap. Det finns få jag kan påstå känner mig så väl som Alex gör, eller får vara så ärlig mot mig som han alltid är. Att vi dessutom delar så många intressen, så som fotografi och musik, gör ju denna vänskap guldvärd!

Visste ni till exempel att han jobbar på SJ sen snart 6 år tillbaka? Råkar man gå förbi ett tågspår kan man lita på att han svävar iväg så fort ett susar förbi hamnar han plötsligt i en liten tågbubbla. Det fascinerar mig from time to time, konversationen stannar ju av fullkomligt. Men sen är jag ju likadan när det kommer till fotande (tvärnitar vid vacker solnedgång är ju ett bra exempel, heh).

Stockholm visade oss sin bästa sida och trots att det var molnigt tittade en gigantisk sol fram och färgade en annars grå och molnig dag. Långpromenader är sannerligen underskattade och blir ofta inte av, mycket på grund av lathet. Men när man väl är igång är det svårt att stanna — vips så har man betat av en hel mil helt obemärkt.