Hur får man tiden att gå när det står still?

Tiden går ju bra sakta nuförtiden. Jag är verkligen inte gjord för att vara sysslolös, fast i en soffa med fjärrkontrollen i hand. Det går emot allt jag är på så många vis. Jag växte upp med att mamma ständigt gnällde över att jag aldrig kunde säga nej om någon ville hitta på något eller bad mig hjälpa till med något. Och det är så jag trivs bäst – aldrig still, ständigt på vift.

Nu när jag för första gången på många år inte har något att skynda till slår det mig hur dålig jag har varit på att ta det lugnt; hur fa-an gör man när man tar de lugnt? Hur kliver man upp och går i säng ”tidigt” när man inte behöver anpassa sig till en väckarklocka? Vad gör man om dagarna när man inte har något inplanerat?

Samtidigt som jag mår bra av att sakta ner livet en aning kan jag inte hjälpa att känna mig såååå uttråkad. Men jag försöker och gör allt för att inte börja klättra på väggarna (som jag säkert kommer måla om av rastlöshet). Jag gör rent i skafferiet, rensar i pappershögen, går till gymmet innan alla andra gör det, promenerar runtruntrunt, träffar vänner och fotograferar mer än jag gjort tidigare. Jag har till och med fixat cykeln och tar mig runt på den istället för kollektivtrafiken. Det är verkligen en helt ny värld för mig där varje dag känns som ett yoga-pass, haha.