Life

Sömnlös i Steriksplan

 I skrivande stund ligger jag något sömnlös och jag antar att det är nerverna som inte låter mig sova. Jag är dödstrött, helt slut i både kropp och sinne, men lyckas inte alls finna ro. 

Imorgon känns som en nystart för mig, en slags nystart jag inte väntade mig skulle behövas så tidigt men man kan tyvärr inte styra allt i sitt liv (orättvist ju). Jag ska gå på lite arbetsintervjuer i veckan och känner mig råpepp men också nervös från topp till tå. Det känns riktigt kul att ha fått så bra respons så snabbt efter att jag slutat på mitt gamla jobb. Mitt självförtroende matas för varje gång jag får ett samtal eller mail. Och även om jag nu inte skulle landa ett jobb på de kommande intervjuerna så kommer jag leva rätt länge på den här boosten – de är bevis på att jag närmar mig mitt mål för varje dag som går.

Drömjobbet finns därute och jag är helt säker på att det inte är långt borta. Vänta ni bara!
God natt.

Kvalitetstid när den är som bäst

Onsdagkväll och jag bjöd in mig själv hos Daniela för lite kvalitetstid. Daniela är min äldsta vän på planeten, och då menar jag inte att hon är supergammal alltså. Vi har känt varandra sedan vi gick i sexan tror jag, och en gång i tiden umgicks vi hela dagarna, varje dag, året runt. Numera måste vi planera tusen dagar i förväg för att lyckas få till en date, ja ni vet, livet kommer emellan hela tiden och våra scheman matchar inte etc osv. Men vi kämpar på <3

Min rumpa hann knappt träffa soffkudden innan hon började koka ihop en riktigt god vegansk wok till middag. Vi tryckte i oss maten snabbt som blixten, vi var båda dödshungriga. Resten av kvällen satt vi vid köksbordet och babblade loss till ett par glas vin, tills vi plötsligt fick för oss att börja måla naglarna. Där och då insåg vi att vi aldrig någonsin målat naglarna tillsammans, vilket kändes ganska chockerande med tanke på hur mycket tid vi tillbringat ihop. Hon sitter på världens nagelfixarkit så vi gick loss med glitter och paletter. Jag var tråkig och målade mina naglar enkelt turkost medan Daniela riktigt engagerade sig och kladdade med alla slags lager.

Vi båda älskar att fotografera så vi gled rätt naturligt in i att prata kameror och börja leka med blixt, slutartid och vitbalans. Nyligen köpte hon en cool kamera med ett drömobjektiv som jag en dag hoppas att även jag ska få chansen att äga. 75 bilder senare var det dags för mig att knyta mig och inleda resan hem efter en redigt lyckad kväll.

Hemmagjord pizza med valnötter, mums

Hemmagjord pizza med valnötter

Igår hade en kollega hemmagjord pizza med sig som lunchlåda och jag insåg att det var många år sedan jag sist gjorde pizza. Och med vårt favoritställe stängt, för evigt, kände jag att det var dags för en snabb men go pizzamiddag. Snabb var den för att jag inte gjorde degen själv, det tålamodet besitter jag inte under en rejäl post-jobbet-hunger. Jag var lite stolt över att ugnen i princip var som gjord för detta, det blev riktigt gott.

På den köpta pizzadegen hade jag följande:
Tomatsås med oregano i
Strimlor av kyckling
Valnötter, krossade
Honung (visade sig att man bör ha på mer än man tror är tillräckligt)
Sjukt mycket ost över allting

Efter att ha väntat i sisådär 20 minuter, tog jag ut den ur ugnen och öste på med ruccola och högg in som ingen annan. Mums!

The return of rutiner

waves-girl

Nej hörni, här har det varit tyst mest hela tiden. Jag har försökt skriva ett litet inlägg flera gånger under hela januari men tiden har inte riktigt räckt till.

Fjärde veckan in i nya jobbet som redaktör och såhär långt trivs jag riktigt bra. Jag blev lite överväldigad när jag blev inslängd i fyra projekt som hade deadline samma vecka, min första arbetsvecka. Att det blev ett sånt högt tempo redan från början gjorde dock att jag kom in i jobbet snabbt och bra – jag funkar trots allt bäst när det är lite stressigt. Nu jobbar jag mest hela tiden och jag börjar äntligen komma in i detdära med workin’ 8-17 (nine to five är en lögn tyvärr). Det är en riktig omställning att sitta på ett kontor på heltid från måndag till fredag kan jag erkänna, men ack så skönt. Att gå till rutin och fast schema från att tidigare bara kunnat planera livet en vecka i taget (i fyra års tid), förstår ni vad det kan göra för skillnad?

Det som gjort mig gladast med dessa rutiner är att jag äntligen kan laga mat vid normala middagstider igen. Visserligen är vi något begränsade inom matlagningen i och med den urkassa gasspisugnen vi har, men nu äter jag minsann middag vid 18 – något som tidigare varit fullkomligt omöjligt. Det är en härlig känsla att kunna gå på en volleybollträning utan att få håll när jag rör mig en meter.

Och på tal om träning så köpte jag gymkort igår. Vid jobbet har vi Sats Spårvägshallarna, som kallar sig för ”Nordens häftigaste träningscenter” men jag skulle väl snarare kalla dem för dyraste. Om jag känner mig själv bäst så har jag lättast att träna precis efter jobbet och även på lunchraster, för så fort jag kommer hem och min rumpa träffar soffan är det kört. Så det fick det bli (man lever ba en gång osv). Jag har dessutom satt en kollega på vakt som ska se till att jag går till gymmet, som säger sig inte träna varje dag ”bara fem dagar i veckan”. Alla behöver nog en sån person i sitt liv. Vi börjar med ett pass Crosstraining på lunchen imorgon, puh…

Årets första rutor

newyearseveNyårsafton! Den firades såklart med buller och bång. Vi blev bjudna på middag hos en vän, en riktig sån där par-date-kväll där vi var tre finklädda par blev serverade hemmalagad mat och spelade spel. När den förfesten var över åkte vi över till några vänner i Solna och firade in det nya året.
newyearVi började med ett musikquiz som jag och Jonatan knådat ihop, det var hysteriskt roligt och verkade vara otroligt uppskattat från våra vänner! Mer quiz åt folket! Strax därefter blev det dags för fyrverkerier och hjälp vilken utsikt vi hade däruppe på 13e våningen. Jag var så rädd att tappa mobilen från balkongen sååå det blev inga bilder där nej. Dagen efter blev det pizza i sängen, mums.

Amnas-birthdayPlötsligt blev det januari och lika snabbt min födelsedag som visade sig bli en av de bättre på länge. Jonatan smet ut ”för att hämta tidningen” och kom tillbaka med hett kaffe, croissanter och tårta! Kort därefter mötte jag upp Alex för en fika och promenad men vi ångrade oss snabbt när vi insåg att det var den kallaste dagen någonsin. Till middag åt jag en riktigt god sushi och fick av Jonatan biljett till en klassisk konsert, så otroligt fint och ballt! Efter middagen begav mig sedan in mot stan för att få en överaskningspresent av Lisa. Det visade sig balett! Blev hysteriskt glad såklart, Nötknäpparen i två timmar med en bästis – så himla bra present!

Och ja, haha, någonstans däremellan lyckades jag klippa lugg, vad tycker ni?


eng: New years eve! Celebrated the new year with lots of amazing friends, eating great food, playing music quizz made by me and Jonatan and watching fireworks from a balcony on the 13 floor, wow! Then January came and along with it my birthday. Jonatan bought me a birthday cake and coffee for breakfast, i met up with Alex for a ice cold walk and in the evening my friend Lisa surprised me by taking me to a ballet! The Nutcracker, I loved it.

Förväntningar inför 2016

goal
Jag blir ju knappast yngre, speciellt med tanke på att jag snart (om två dagar..) fyller 27. Det är så mycket jag vill hinna göra innan även det här året tar slut men vill ändå inte spika något som ”måste göras” för vi vet ju hur det blir. Året som kommer har jag mycket förhoppningar på men inga förväntningar. Det känns viktigt att sätta hoppet lite högre detta år då det ändå väntar en hel del nytt och några utmaningar – det ska kunna flyta på. Men här har ni min lista på sånt som jag hoppas på att kunna stryka innan året är slut. S.k mål.

– Yoga oftare
– Spara pengar
– Hälsa på hos familjen mer
– Våga klippa lugg
– Gå på fler spelningar
(Coldplay + Grimes )
– Börja skriva på något längre
– Tatuera mig
– Använda läppstift oftare till vardags
, är ju så fint
– Ordna upp cykeln och således cykla mer
– Stressa mindre
– Kramas mer
– Läsa minst 4 böcker
(det må låta lite men med tanke på de 3 sidor jag åstadkom förra året…)
– Primavera Sound Festival
– here we come!
– Äta god mat med vänner mycket oftare
– Lära mig prioritera bättre
– Göra mer av sånt som gör mig glad
– Åka till Gotland
– Fota mer
– Skära ner på internetsurfandet
– Klä mig lite färggladare
(haha jadu…)
– Ta hand om mig själv lite bättre, träna, äta hälsosammare, sova bättre
– you know the drill
– Springa ett lopp längre än 5km
– Åka till Bosnien
– Blogga oftare
(minst sannolikt men en kan ju drömma) Flytta till en större lägenhet
– Shoppa mindre 
– det finns ingen mer plats i min garderob vilket leder mig utmärkt till;
– Rensa garderoben

Vilka är dina mål och förhoppningar?


Eng: What I hope to have been done before the year 2016 ends!

Förra årets så kallade löften

Hagaparken4

Förra året satte jag några löften som jag trodde skulle vara enkla att hålla. Och det gick ju som det gjorde, ganska dåligt för att vara ärlig och om jag ska vara ännu ärligare förväntade jag mig inte någon framgång heller. Jag blev psykiskt utmanat och till slut va det var svårt att se skogen för alla träd.

Jag skulle läsa fler böcker, hade jag lovat mig själv. Om Facebook-inlägg inte räknar som litteratur så har jag misslyckats totalt. Jag lyckades väl med 3-4 sidor skönlitteratur ur en bok som jag påbörjade för 3 år sen. Men lite kurslitteratur har jag väl lyckats klämma in och det får väl räknas lite tycker jag.

cropped-pile-the-novels1.jpgAtt vara mer kreativ har dock blivit en liten succé, måste jag ändå få säga (framförallt om man ska jämföra med allt detdär andra man lovat). Dels har jag slagit något slags rekord i antal bilder jag tagit från tidigare år (mycket tack vare en bra och fungerande kamera) men jag har också fått betalt för mitt fotande. Jag har även hittat tillbaka till mitt skrivande och dessutom börjar rita lite igen.

Sen var det ju det här med att träna, ja, det har ju sjävklart gått åt andra hållet och jag har snarare lagt betydligt mindre tid på det än någonsin tidigare. Jag har säkert hundra ursäkter i skjortärmen som jag inte tänker utsätta er för. Men framförallt har jag varit sjuk allt för ofta och sitter för tillfället med en överbelastning i nacken som tydligen inte ska idrottas med. Ja ni ser ju, det är hjälplöst.

RainingÅret blev rätt kasst om man ska sammanfatta det. Ganska trasigt och panikartat och vore det inte för att jag drog i nödbromsen (med mycket hjälp av andra omkring mig) hade jag aldrig klarat 2015 årets största och viktigaste mål: att avsluta skolan utan eftersläpande uppgifter, säga upp mig från mitt gamla jobb och hitta ett nytt jobb som jag förhoppningsvis kommer att trivas riktigt bra på. Och det är definitivt något jag tar med mig från det gångna året.

Drömmar och deadlines ledde mig till mitt mål

För en vecka sedan avslutas mitt livs viktigaste projekt – skolan. Ett och ett halvt år har gått och jag har äntligen nått mållinjen och således avslutat mina dagar i skolan för evigt (eller ja, man vet ju aldrig!). Helt overkligt. Jag kan numera kalla mig marknadskommunikatör inom sociala medier, och med stolthet.

Det var längesen jag sist jag kände mig så lyckad och stolt över mig själv, det är en härlig känsla att ha i kroppen. Min stressnivå har aldrig varit så låg, det går nog inte att förklara hur skönt det är att det är så tyst i min skalle.


Sista perioden har jag varit ute på praktik på Oh My!, en content- och digitalbyrå. Trivdes som fisken i vattnet, lärde känna massa bra människor och lärde mig en hel del om mig själv under resan. Jag fick chansen att bli en bättre skribent, lösa för mig nya problem och lära mig bli bättre på att ta kritik. Och det resulterade i att jag till slut kammade hem ett drömjobb.

Från och med januari kommer jag att vara redaktör för OP Communication (helt galet overkligt och häftigt) vilket innebär att min tid på Kulturhuset Stadsteatern är över. Efter 4 år i glashuset som aldrig sover är det dags att klippa navelsträngen och gå vidare.

Vernissage – Jonas Carmhagen

Vernissage - Jonas Carmhagen

Onsdagskvällen bjöd på vernissage för fotografen Jonas Carmhagen där han presenterade sitt projekt med namnet ”We are freckled”. Hemskt vackra fotografier som fick försköna min onsdagskväll ihop med mitt fina sällskap Rebecca och Elsa. Det bjöds på bubbel vilket passade dagen alldeles utmärkt. Strax innan var vi på after work på Dr Martens där Dolorez Haze spelade, men vi vara mest intresserade av gratisölen.Vernissage - Jonas Carmhagen

Lokalen var helt vit med svarta soffor, svart golv och svarta bord. Precis i min smak. Fotografierna var bilder på vackra människor med fräknar i både färg och svartvitt, det riktigt framhävdes med hjälp av lokalens enkelhet.Vernissage - Jonas Carmhagen Rebecca Fexby at Vernissage - Jonas Carmhagen

Photo shoot: Pretty little Amina

Amina with hat

För ett par veckor sedan tog jag en fruktansvärt lång promenad runt Vasastan med denna skönhet. Passade på att föreviga hur fin Amina var genom att knäppa några bilder. Vacker tjej, inifrån och ut.

 

1 2 3 4 5 6 9